För att förstå en marknad måste du veta vilka aktörer som finns och att få grepp om den struktur som råder. Marknaden för valutahandel är den med störst kontantvolym i hela världen med växlingshändelser till ett värde av nästan 4 biljoner dollar varje dag. Till skillnad från reglerade aktiemarknader som handlar med aktier i börsnoterade företag är marknaden för valutahandel inte centraliserad. De kan enklast ses som en rad fontäner eller en bröllopstårta där de viktigaste aktörerna finns på toppen och att affärerna faller nedåt. De största deltagarna får de bästa villkoren och kan påverka hela marknaden med sina affärer, men eftersom marknaden är så stor är det svårt för en enskild aktör att manipulera den. Om man storleksordnar det från toppen ser fältet för valutahandel ut såhär.
Centralbanker
Centralbanker är nationella banker som ansvarar för utgivning och utlåning av den nationella valutan. De befinner sig på toppen i ”näringskedjan”. De brukar också bestämma penningpolitik såsom räntor och kan öka eller minska utbudet av deras valuta. De har också ofta stora reserver av andra valutor och värden så som omyntat guld. Det här innebär att de har flera sätt att använda sig av för att påverka marknaden och deras egna valuta dramatiskt. Det troligtvis bästa exemplet på det skedde 2015 när den schweiziska nationalbanken tillkännagav en överraskande borttagning av den schweiziska francens fasta valutakurs gentemot euron, vilket hade effekten att vissa priser ökade med upp till 30%. Centralbanker har ofta politiska mål, oavsett om de är uttalade eller inte, för att behålla sin valutas relative värde inom vissa band och de kommer att genomföra dessa genom att ingripa på valutamarknaden när bandets gränser hotas. Observera att de är inte alltid framgångsrika: Bank of England misslyckades med att försvara det brittiska pundets värde mot den tyska deutchmark 1992, men tvingades att överge sitt försök efter att ha spenderat mer än en miljard pund på marknaden. Det är mycket enklare för centralbanker att devalvera sina valutor än det är för dem att behålla eller öka värdet. Centralbanker har också en roll i utlåning och att ge likviditet till de största bankerna som tjänar deras nation. Om dessa stora banker hamnar i problem, är det centralbankerna som måste ingripa för att lösa problemet.
Banker
Merparten av marknadsvolymen handlas på interbankmarknaden, dvs. mellan bankerna. Bankerna handlar både för egen och för kunders räkning, vilka kommer att listas längre ner i kedjan. Interbankmarknaden domineras av de ”fyra stora”: efter volym är det Citibank på 12,9%, JP Morgan och HSBC på 8,8% vardera och Deutsche Bank på 7,9%. Banker handlar för egen räkning som ett spekulativt företag (även om storleken för dessa affärer minskar) och för att bygga deras eget kapital av valuta och även för att fungera som en återförsäljare för stora och professionella marknadsdeltagare. I rollen som återförsäljare tjänar banken sina pengar via bud/förfrågan spreads som de ålägger valutakurser som erbjuds deras kunder.
Placeringsförvaltare och hedgefonder
Bankens största kunder är spekulativa hedgefonder och chefer för andra investeringsfordon. De kanske vill handla med valutor antingen för att finansiera inköp av värdepapper i valutor som de inte äger, säkra mot en risk i framtida fluktuationer i valutakurser som kan ha negativ inverkan på deras värdepappersportföljer eller helt enkelt spekulera på sådana fluktuationer för vinst. Medan hedgefonderna handlar i stora volymer och får mycket publicitet står pensionsfondsbranschen för en större del av förvaltade tillgångar. Men eftersom handeln tenderar att vara lite mer konservativ i pensionsfondsbranschen är det hedgefonderna som större risktagare som tenderar att ha större inflytande på valutamarknaden
Företag
Företag, som placeringsförvaltare och hedgefonder, handlar också med banker. Större företag tenderar att handla med de större bankerna direkt, medan mindre företag arbetar med mindre banker. Valutamäklare är företag och passar in i denna kategori i näringskedjan. Många företag är multinationella eller företar
sig åtminstone av internationell handel. Även om de inte gör det, kan deras vinst utsättas för risken av fluktueringar i valutakurserna. På grund av dessa anledningar måste företagen göra valutaaffärer och befinner sig ofta i ett underläge eftersom de tvingas in på marknaden: de kan inte alltid välja fritt vad det är som de vill handla med. Av den
na anledning handlas det av företag ofta med valuta-derivat så som swaps och forwards som ett effektivt sätt att säkra sig mot liknande risker i framtiden. Observera att den totala volymen som handlas av företag för affärssystem är förminskad av den mängd som handlas av placeringsförvaltare och hedgefonder för spekulativa ändamål, även om det skulle kunna hävdas att många placeringsförvaltare handlar som hedgeförvaltare snarare än som spekulanter därmed delar vissa element som är typisBBBka för företag.
Valutahandlare
Tyvärr befinner vi oss längst ner i kedjan och handlar på sämre villkor än alla andra aktörer ovan. Vi behöver valutamäklare för att handla och dessa mäklare kanske inte ens säkrar deras risk för våra affärer. Om de gör det använder de oftast en bank för deras valutahandel, vilken i sin tur antagligen
också använder sig av en annan bank som sen kanske slutligen har en av de ”fyra stora” ban
kerna bakom sig. Vid varje nivå kommer priserna, spreads osv. sakta bli sämre. Så vilka är de hundratusentals människor som oss som handlar med valuta via mäklare? Detta enligt en undersökning som presenterades 2014:
- Omkring 70% män, 30% kvinnor. Andelen kvinnor är högst i Europa (41% kvinnor).
- Medianålder på 35 – relativt ung.
- 35% i Europa, 40% i Asien och bara 4% i USA.
- Amerikaner har högsta genomsnittliga insättning på över $6,000.
- Fördelning per region: Europa 35%, Asien 24%, Mellanöstern 13%, Sydamerika 8%.
- 84% tror att det är möjligt att göra positiva månatliga avkastningar, 30% lyckas med detta.
- Större konton tenderar att vara mer lönsamma.